Fjällfararnas vita band, dag 33: Kvikkjokk-Aktse, 43 km

Efter att ha behandlat Odds mage med pro-Colin, Canikur, risavkok och tillfällig svält så blev den äntligen bra! Tog en extra vilodag för att han skulle hinna återfå sina krafter. I morse var hundarna halvt om halvt galna när det var dags att starta. All vila och lek i Kvikkjokk hade verkligen fått hundarna att tagga om!

Vinkade av den underbara personalen på stationen och fortsatte norrut i strålande solsken och tjugosex minusgrader.

Lyckan att vara ute på leden igen kändes i hela kroppen. Det var vackert att köra genom skogen och se dom kringliggande fjällen sakta men säkert träda fram för att efter en del stigande få skåda dom helt och hållet när vi nådde sjön Stuor Dáhtá.

Det började blåsa lite, då fick jag täcka ansiktet. Vind plus kalla temperaturer gör att det känns isande. Bounty ville inte längre åka utan sprang glatt istället. Vid änden av sjön fanns lite öppet vatten så stannade där och fyllde en skål till hundarna innan vi fortsatte vidare.

Färden längs med sjökanterna och skogen gick snabbt och snart var det dags att korsa Tjaktjajaure. Det är en hårt reglerad sjö. Sist jag var på denna sjö liknade den ett månlandskap. Denna gång hade man inte tappat den på lika mycket vatten.

När vi nådde andra änden av sjön gick det över en kulle till sjön Laitaure och vi fick se Sarek i sagolikt vackert väder. Magiskt vackert!

Åkte upp till Aktse och välkomnades av ett fantastiskt trevligt stugvärdspar! Fick en mugg varm saft och en bit kaka. Kom dit redan strax efter 12. Blev en härlig slapp eftermiddag i solen för både mig och hundarna. Dom var sedan nöjda med att få sova inne i värmen igen. Tänker att det är bra för Odd att få spara energi efter magsjukan.

Rulla till toppen