Dag 3: Chrisopigi-olivodlingarna ovanför Vasiliki, 26 km
Det finns helt klart sämre ställen att vakna upp på än under olivträd och utsikt över berg!
@juliahallebratt kom till insikt om vad friluftsliv handlar om under vår vandring 2015 ”det handlar om att ha ont på en ny plats av kroppen varje dag”. Idag har jag varit beredd att hålla med. Benen kändes ömma och stela första delen av vandringen när jag följde vägen som letade sig upp för berget i sicksack-svängar. Men kroppen vande sig gradvis och så snart den blivit varm kändes det bättre.
Utsikten vi belönades med gjorde vägen väl värd att vandra! Vi belönades med vyer över både berg och hav. Vackert!
Värmen har idag varit väldigt påfrestande. Den var tryckande redan vid 7 när vi började gå. Som tur var erbjöd en tallskog skugga en del av eftermiddagen. Är det inte lite märkligt ändå hur man fungerar. När jag är hemma kan jag längta bort. När jag är borta uppskattar jag allt som påminner om hemma. Som denna tallskog. Till utseendet liknande den inte våra svenska skogar. Men doften är samma. En annan sak jag verkligen uppskattar varma dagar som denna är vattenkranarna som finns på flera ställen längs vägen. I Thripti fanns en med iskallt vatten som jag kunde kyla mina fötter och blaska av mig i. Där passade jag på att luncha också. Sen dök en mer oväntad kran upp vid en kyrka i vad som kändes som mitt ute i ingenstans. Även där passade jag på att kyla fötterna. Att skölja av fötterna så ofta som möjligt är kanske det enklaste sättet att behålla glada fötter? Det och att byta strumpor ofta (alternerar mellan två par som jag sköljer upp minst en gång per dag).
Efter tallskogen följde vi en åsnestig. Längs den var värmen i det närmsta olidlig. Den vackra utsikten gjorde att det fungerade. Vi fick ta flera pauser så Bounty kunde kyla ner sig lite mellan varven.
Nere i Monastriki tog vi ytterligare en lång paus. Bounty var så trött att hon inte ens orkade bry sig om katterna som tiggde i tavernan. Se tidigare inlägg om generositeten på tavernan. Jag läste min bok och Bounty sov hela pausen.
När temperaturen sjunkit gick vi ytterligare några kilometer. Passerade byn Vasiliki. Övre delen av den byn är helt övergiven. Känns alltid lite märkligt att befinna sig på övergivna platser.
Hittade en trevlig tältplats på ett olivplantage. Vacker utsikt över havet!
