Vita bandet dag 32
Ammarnäs-Tärnasjöstugorna, 36 km
Ammarnäs wärdshus. Vilket ställe! Här finns verkligen allt en vandrare/turskidåkare kan önska sig. Imorse åt vi en helt underbar frukost innan vi gav oss av. En bra frukost är verkligen lycka serverat på fat!
Vi blev kungligt avvinkade av wärdshusets personal när vi skidade vidare i härliga plusgrader. Tre för att vara exakt.
Vi följde bilvägen hela vägen till Stor-Tjulträsket. Vägen dit är plogad men inte sandad så den var riktigt fin att skida längs, speciellt när dom mäktiga fjällen väster om oss började att torna upp sig.
Inte en snöflinga fanns på sjön. Hade det inte varit för att gamla skoterspår gjort isen skrovlig skulle det nog ha varit jobbigt för hundarna att gå, men nu gick det bra trots av vi hade vinden rätt emot oss.
Hela vägen till Vuomemyran gick det i stort sett helt platt. Skönt! Därefter väntade lite över 150 höjdmeter till Servestugan. Vi skidade aldrig till själva stugan som det var vindstilla. Istället satte vi oss intill leden i höjd med stugan för att luncha. Risotto i mattermos är en helt drömmig lunch!
Efter ett par kilometer skidat efter lunch började det att kräksnöa. Men bara för en kort stund och temperaturen blev ca 1 plusgrad. Det gjorde att snö började bilda styltor under skidorna. Kan klabbsnö tänkas vara det värsta man råkar ut för på vintertur? Det klabbade något mindre efter att vi vallade våra skidor. Men vallan försvann lite för fort och nerför backar högg det därför lite nu och då.
Vägen till Tärnasjöstugorna går backe upp och backe ner och är en relativt lött sträcka att skida om man jämför med många andra.
Innan man når stugorna kan man välja om man skidar en vinterled där det är skoteråkning förbjuden. Den leden är 3 km kortare än leden där skoteråkning är tillåten. Vi valde det kortare alternativet. Det hade säkert gått lika snabbt, eller kanske tom snabbare att ta den längre vägen då det bär bättre på den. Som man skidar genom skog är sträckan inte hårdblåst och hundarna gick det därför lite jobbigt ibland när dom sjönk ner. Bitvis är det också ganska brant nerför.
Säkerhetsrummet (som är en hel stuga som ägs av länsstyrelsen) är så jäkla mysig! Under säsong är det STF som använder den, men utanför säsong står den öppen för turåkare/vandrare och kostar endast 100 kronor natten att sova i. Under säsong gäller STFs prislista.
På kvällen hade det ännu inte börjat blåsa som det skulle enligt väderleksprognosen som dessutom lovar storm i morgon.
Jag blir bara mer och mer imponerad över mina hundar. Deras arbetslust och hur fina dom alla tre är mot varandra och mig. Kommer jag efter stannar Peak och väntar tills jag kommet ikapp utan att jag behöver be honom om det, tycker han att det tar för lång tid vänder han och kommer och tittar hur det går för mig egentligen. Inte ens om Mette och Bonnie skidar före åker han efter dom utan stannar fint och väntar på mig iaf. Vega är likadan. Om Vega går utan pulka är det som att hon vill heja på mig och kommer och pussar på mig och vill gå nära för se hur det går för mig. Och tar det stopp uppför är hon beredd att ge en ny puss.
Hundarna drog pulkorna själv hela vägen idag (bortsett från första sträckan då Vega fick vila då Bonnie ville testa att dra pulka för första gången. Det var så fint att se hur mycket Bonnie verkade att älska att dra pulka istället för lina). I några backar fick jag hjälpa till att dra/putta på. Bitvis var det jävligt tungt då det inte bara klabbade under skidorna utan även pulkorna sög fast. Måtte minusgraderna komma snart!
Vi fick en trevlig (men kort) kväll. Jag åt Tex Mex-gryta på tortillabröd och sen drack vi ett varsitt glas vin till det.
