El Camino dag 8-14

Logrono-Ventosa: 22 km

Så skönt att sova inne ! 😉 Hundarna var nog däremot de som uppskattade det mest, vid 16-tiden igår fick vi vårt rum. De hoppade genast upp i en varsin säng där de sedan stannade till 7.30 imorse när vi började att gå. Att det är lördag idag hade jag helt missat, så när jag äntligen lyckats leta mig igenom staden med hjälp av spanjorer som inte kan ett endaste ord på engelska. (Vilken tur att vi har kroppsspråket!) Så såg jag att jag var för tidig. De öppnade visst inte förrän 9.30. Ska bli skönt att skicka hem lite prylar så att väskan börjar att väga lite mindre 😉 2,5 kg lyckades jag skicka hem! Vegas väska är åter igen tyngre idag som jag var till en veterinär och köpte hundmat igår.

Det blir sällan som man tänkt sig, eller jag hade ju tänkt komma iväg tidigt från Logrono, istället blev det inte förrän vid lunchtid. Efter att jag varit till posten så gick jag till en veterinär med Vega. Inget allvarligt, men hon har fått ett sår på ena armbågen som jag ville ha uppkollat. Dem tvättade det åt mig och rakade det rent runtom. Så nu är allt bra igen 🙂 Jag ska fortsätta att tvätta i några dagar.

När man vandrar ut från Logrono så gör man det genom en jättevacker park som leder en till ett fantastiskt friluftsområde. Vädret har varit strålande idag och det är lördag, så gissa hur många människor det var där 😉 Tyvärr var leden även där asfalterad. Så även idag har det varit mest på för hårda vägar. Framme i Ventosa kunde jag helt enkelt inte gå längre, ovanför min vänstra häl har jag svällt upp rätt så rejält varifrån det strålar. Varje steg jag tar gör så vansinnigt ont. Ska ta det lite lugnt nu dem närmsta dagarna så hoppas jag att det ger med sig.

Hur som helst så har jag idag slagit upp tältet på det mest fantastiska ställe, en kulle mellan Ventosa och Nájera. Utsikten är oslagbar!

Dagen har varit väldigt varm, med två hundar måste man då ta det lugnt och vila lite extra (med en smärtande fot likaså…). Så det är just det vi gjort. Värmen verkar däremot inte bekomma vare sig Vega eller Yoda. Enda man märker är att Vega dricker mer. Yoda är en riktig soldyrkare, varje paus kan man vara säker på att hon väljer den varmaste fläcken där solen gassar som mest. Vet inte om det är värmen som gjort det, men Yoda har varit ”omöjlig” idag. Fram till idag har hon så snällt följt efter lös. Men idag har hade hon bestämt sig för att ge sig ut på egna upptåg. Så fort hon ser en fågel sätter hon efter den. Så nu blir det inget mer lösspringande för henne på ett tag..

Ventosa-Azofra: 14 km

En minst sagt seg start på dagen, både jag och hundarna var trötta och ingen av oss ville nog egentligen kliva upp. Därför låg vi kvar till runt åtta innan vi började röra på oss och ordna med frukost.
Hela dagen har varit molnfri, med andra ord jättevarmt efter lunchtid. I den hettan går det helt enkelt inte att gå med två hundar. Bara att försöka hitta skugga och sätta sig för en stund.
Hela dagen har vi vandrat genom öppna fält, det är så himla mycket vinodlingar i det här området. Öppna fält betyder ingen skugga. Städer och samhällen är svala och sköna att gå genom. I Nájera höll vi däremot på att bli fast, följer man de gula pilarna (de visar vägen hela pilgrimsleden) genom städer så vill de helst att man passerar så många restauranger/pubar/kaféer som möjligt, det gör att man ofta går i serpentinbågar. Att cirka hälften av dessa pilar inte syntes till pga en medeltidafestival i Nájera gjorde inte saken lättare. Alldeles bakom Nájera finns ett rött stort berg som är oslagbart vackert, vilket man passerar när man vandrar ut ur staden. Just det en sak till till om den staden, alldeles innan man kommer in i den går man förbi en lång mur vilken är täckt med poesi om pilgrimer.

Min häl klagar allt mer, och har blivit ännu mer svullen. Därför gick vi inte så långt idag. Den måste helt klart vila, alldeles ovanför den är det som om jag har en ägghalva under huden.

I Azofra tog vi in på ett Albergue, vi var så klart inte välkomna in med hundar. Men för 2 euro per person så fick vi bo i ett av Alberguets uthus. Inte illa 🙂

Azofra-Viloria de la Rioja: 30 km
Det har varit en rätt så lång dag så idag orkar jag nog inte skriva så mycket. Igår träffade Brian en ”gammal kompis” på Alberguet, Shefen. Dem var i Le Puy (Frankrike) samtidigt. Idag har vi tre och hundarna vandrat tillsammans. Han är en extremt trevlig schweizare, mycket skratt har det varit under dagen. I stort sett alla man ser vandrar med en vandringsstav eller ett par. Sheffen är nog en av dem som lagt ner mest arbete i sin då han gjort sin själv.

Under några dagar nu har jag träffat på en man som går och drar på en överlastad kärra och har två små lösspringande hundar med sig. Hade verkligen varit intressant att få höra hans ”historia”. Men som han enbart talar spanska är det inte möjligt.

Hundarna är jätteduktiga, men jag tror ändå att det är dags att börja bära Yoda lite mer, alternativt korta ner dagsetapperna. Idag fick hon sitta i Sheffens ryggsäck under några kilometer vilket hon verkade uppskatta. Sheffen provade också på att bära min ryggsäck i några kilometer (vi bytte), men den verkade vara lite för tung för honom 😉

Vägen har inte varit så hård att vandra på idag som tidigare (mao inte inte så mycket längs asfalt). Det började med MÅNGA kilometer raksträcka genom fält. Vinplantagen har blivit utbytta mot gräsfält. Tyvärr har leden gått rätt så många kilometer parallellt med N-120 idag, det tar liksom bort en del av ”känslan” att hela tiden har långtradare susande förbi.

Viloria de la Rioja-Villafranca Montes De Oca: 21 km
Igår så provade vi att få plats på Alberguet i Viloria de la Rioja, men dem har bara tio platser och alla var redan tagna. Egentligen var det inte en sängplats hos dem jag sökte, utan bara en plats i deras trädgård att sätta upp tältet på. Men som på alla alberguen tidigare gick inte det…. Men kvinnan som jobbade där sa att vi var antingen tvugna att gå vidare till nästa by, eller så kunde vi sova i ”entrén” till den lokala kyrkan. Som jag nämnde i gårdagen var jag väldigt trött, så att gå vidare var inte ens något alternativ. Tältet han inte mer än komma på plats där förrän halva byn var på plats (liten by) för det var dags för mässa. Jag var faktiskt med på denna katolska mässa, en erfarenhet rikare mao. Förstod inte ett ord och var hela tiden att kolla kring mig vad som väntades av mig (stå, sitta, stå, sitta osv).

Den här tröttheten, jag är så leds på den. Längtar efter att få känna mig riktigt pigg igen. Men det kommer jag nog snart göra, ett par veckor säger dem att det tar innan man kommer helt ”in” i det. Men om jag har varit trött idag så vet jag inte vad jag ska kalla Yodas tillstånd. Över halva dagen har jag därför burit henne. Det sista jag vill är att pressa hundarna, så visar någon av dem tecken på att dem behöver vila så vilar vi. Att bära Yoda är inte så svårt, jag stoppar helt enkelt ner henne innanför tröjan, som tröjan är innanför bältet på ryggsäcken sitter hon stadigt kvar. Hon gör inte ett tillstymmelse till försök att ta sig ur, utan sitter/ligger där med stängda ögon . (Vega är däremot för stor för att stoppa innanför tröjan och vidare, när hon blir trött kan jag inte göra annat än att stoppa).

Jag såg något så härligt idag, en hel familj var ute och gick med tre åsnor med packning. Har ingen aning om vart eller hur långt dem skulle, men packningen antydde att dem skulle långt.

Även idag har vi mestadels följt N-120, men nu är vi äntligen framme i Villafranca så nu viker pilgrimsleden iväg från den vägen ett tag. Ska verkligen bli underbart att slippa höra och se alla trafik för ett tag.

Villafranca Montes de Oca-Mellan Orbaneja och Castanares: 29 km

Båda hundarna har varit mycket piggare idag, det har även jag varit. Jag vet inte om det var det faktum att vi gick genom skogar istället för längs en motorväg som gjorde det, men jag tror att det spelade in i alla fall.
De första 12 km idag gick riktigt fort, halva vägen gick jag och talade med en finsk kvinna (samma som gav mig aloe vera gel tidigare) och hennes son. Dem är mycket trevliga och gillar precis som jag att prata hund 🙂

Terrängen har varit rätt så kuperade idag och vi har varit uppe på runt 1100 meter vid 4 tillfällen, (ca 900 möh däremellan). Efter all vandring genom skogen så öppnade landskapet upp sig bara så där på en av topparna och vilken utsikt!

Jag vandrar fortfarande med Brian, vi kommer mest troligt vandra tillsammans resten av sträckan också. Men jag tror alla vet hur det är att vandra med någon, det är lätt i början men efter ett tag.. Ni som gått på folkhögskola förstår nog precis vad jag menar iaf. De senaste dagarna har vi stött på en 71 årig australisk man varje dag, han är verkligen helt fantastisk. Att beskriva honom går nog inte, men var gång vi ses blir det minst ett gott skratt 🙂 Alla människomöten måste vara det bästa med den här turen, som jag sagt tidigare, man träffar på människor från alla länder, kulturer och samhällsklasser. Här spelar det inte någon roll hur mycket pengar man har på sitt konto eller vilket yrke man har. Men en viss ”konkurrens” tycker jag mig ändå märka av ibland. Vem är ”mest” pilgrim, vem har vandrat längst, vem har ”fuskat” osv. Jag har hört lite sånt och blir irriterad när jag hör det. Då alla gör den här turen för sin egen skull borde den vara fri från ”jämförelser”. Alla måste ha rätt att göra den efter sina egna förutsättningar och önskemål. Det handlar inte om vem som ”plågas” mest som vissa ibland verkar tycka, jag tycker i alla fall inte det.

Varje dag stannar vi på flertalet kaféer ibland för en slät kopp te (eller kaffe för den som dricker det) men jag har börjat att beställa något att äta en gång per dag också nu. Har börjat att sakna riktiga måltider, eller jag lagar något till middag på mitt kök varje kväll (rättare sagt jag kokar vatten på det som jag sedan tillsätter till couscous eller nån soppa eller liknande). Man får en liten måltid för runt 20-lappen, inte illa.
Varje gång jag stannar passar jag på att ta av mig kängorna, hoppar jag över det känner jag det på en gång när vi sedan börjar röra på oss igen. Hälarna protesterar då genast.

Mellan Orbaneja och Castanares-Utanför Burgos
Det var bara 12 km in till Burgos som är en relativt stor stad (170’000 invånare). Men som vanligt med städer är det inte alltid helt lätt att hitta in (eller ut i vissa fall..) Fram tills idag har det varit väldigt välmarkerat även genom städer och samhällen. Men efter att ha kommit in i någon förort så försvann allt, tur att snälla människor hela tiden pekar ut rätt riktning åt en 🙂
Den första förorten vi vandrade igenom ville man inte stanna längre än nödvändigt i. Det var extremt smutsigt, de flesta av husen hade minst ett fönster krossat, på nåt av dem saknades delar av taket. Hundar skällde ilsket. Mitt i allt det där lever små barn, deras leksaker låg slängda bland sopor och smuts på gatorna.

Vi stannade i Burgos i flera timmar i härligt regn. Det där var ironi. Det regnade så sjukt mycket! Inte alls kul, medan man vandrar är det okej med regn. Men i en stad. Nej. Regnet piskar upp från gatorna och verkar komma från alla håll. Vi stannade på ett kafé, satt där i över en timma. Brian berättade sin livs historia. Jag blev minst sagt tagen av den. Den mannen har varit igenom mycket.

Sedan var det dags att hitta en sportaffär, försökte länge att hitta turist informationen först. Har aldrig varit med om en så pass gömd turist information, och när man väl hittat byggnaden tog det en bra stund att hitta ingången.. Dem pekade iaf ut på en karta var stadens enda sportaffär fanns. Så med kartans hjälp hittade vi dit och som tur var hade dem gas till mitt kök. Att få tag i gas är lättare sagt än gjort i Spanien, då det inte verkar vara vanligt att man använder det.

På väg ut ur Burgos regnade det fortfarande massor. Tur att jag har regnoveraller till hundarna, utan dem hade det inte varit roligt att ta in dem i tältet efteråt. Eller för Yodas skull hade det inte spelat någon roll som hon vägrar att gå i regn. Henne får jag helt enkelt ta innanför jackan och bära.. Tur att hon inte väger så mycket 🙂

Burgos-Hontanas: 28 km.
Lika säker som jag var igår att vädret skulle bli bra, lika säker var jag på att vädret skulle bli dåligt idag. Lika fel som jag hade igår hade jag idag 🙂
Dagens vandring har varit rätt så monoton, det har inte varit mycket variation i naturen, utan mest helt platt och gräsfält. Vi har vandrat över Mesetas, som är kullar som ser ut som om någon kapat toppen av, platåer. Helt platta.
Att kunna se flera kilometer åt alla håll är underbart. Man känner sig både liten och stor på samma gång.
Jag tror att jag nämnt Richard tidigare, men då inte vid namn som det var först idag vi presenterade oss för varandra. En helt fantastisk 71 årig man. Vi började att vandra samtidigt i St Jean Pied de Port och har gått om varandra sedan dess. Alltså setts minst en gång per dag. Han och jag har gått och pratat i stort sett hela dagen. Jag har verkligen haft en underbar dag i solen 🙂

7 reaktioner på ”El Camino dag 8-14”

  1. Intressant läsning:-) Tittar flera gånger om du skrivit något. Blev en höjdare idag. Massor att läsa :-):-)Kram till er tre // Kersti

  2. Spännande läsning, hoppas hälen känns bättre. Bara att kämpa på.
    Gick familjen med åsnor åt rätt håll eller gjorde dom caminon åt andra hållet? för jag mötte en fransk familj i slutet som gick åt andra hållet med åsnor.

    1. Hälen är mycket bättre, några dagar med lugnare vandring gjorde susen. Några dagar till med det så kommer den att vara sig själv igen 🙂
      Familjen med åsnor gick precis som dem du mötte åt fel håll!

    2. Dem hade tre barn, varav den yngsta satt i en vagn som mamman drog 🙂 De två äldre barnen satt på varsin åsna, en åsna var överlastad med packning.

  3. Lina, hoppas verkligen att det blir lättare för dig dem nästa dagarna!!! Annars är det också ok att ta tåget hem. Här är allt som det ska. Soffie är en riktigt tuffing, hon vill så gärna bestämma. Det är nog viktigt att jag är tydligt emot henne. Inte lätt för att hon är så liten och söt men jag vill ja har en trevlig hund och ingen som är jobbig. Hälsa Yoda från henne!Stor Gerdakram

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top