Karpaterna
Dag 52: Saua Negoiu-Bilbor
24 augusti 2017
Det blev en riktigt kall natt. Vaknade flera gånger pga det. Som jag ligger på sidan blev höften som var i luften isandes kall om jag låg i samma position för länge. Men att det var minusgrader ute hade jag inte en tanke på förrän jag klev ur tältet på morgonen och marken var vit av frost. Jag vaknade även av Bounty en gång, helt plötsligt ställde hon sig i sovsäcken och morrade ilsket. Mycket ovanligt för att vara B. Inte att morra men att vakna på natten. Hon är i regel mån om sin nattsömn (plus dagssömn). Jag vet inte vad det var hon reagerade på. Hörde något utanför tältet jag med, men var för trött för att tänka björn. Det slog mig först på morgonen att det kan tänkas ha varit det. Speciellt som jag sen såg björnspillning ett stycke från tältet. Så långt har Rumänien varit precis så vilt som utlovat!
Det var skönt att komma igång att gå och bli riktigt varm. Jag var kanske inte direkt kall heller på morgonen som jag var ordentligt påbyltad. Men det kan inte jämföras med värme inifrån. Det var också skönt att få gå med sikt och kunna njuta av utsikten!
Dagens första delmål var att gå till toppen, Vf. Rețitiș 2021 möh och väderstationen som finns där. Vackra vyer som till viss del påminde om Ukraina, men ändå inte. Likheten var det gula gräset som svajade i vinden. I övrigt har bergen här och där rätt olika former.
Vi gick delvis uppe på bergsryggen för att komma dit. Stigen är var inte alltid så lätt att gå på då den bitvis gick genom tallbuskage. Leden fortsatte att följa en stig uppe på ryggen ett stycke till efter Vf. Rețitiș sen sammanstrålade den med en väg och det blev betydligt mycket mer lättgått.
Inte heller idag har hundmötena varit några problem. Flera flockar på 10 stora vallhundar har kommit emot oss under dagen. Men ingen av dom upplevde jag som aggressiv, enbart nyfikna. Det verkar som att alla använder sig av hanhundar(?) så långt har jag inte mött en enda tik och dom är väldigt intresserade av Vega.
Leden slingrade sig uppe på berget och passerade flera ”fäboddrifter”. Gillar att se på när dom arbetar med sina djur och/eller förädlar mjölken. Jag har även passerat tre stycken läger med ”gypsies”. Intressanta möten! Jag stannade och pratade lite med dom. Men samtalen blir svåra när man talar olika språk.
I Bilbor sen stannade jag till på en var för att fråga om boendemöjligheter i den lilla staden. Kvinnan i baren kunde ingen engelska, men jag gjorde mitt bästa för att göra mig förstådd. Det slutade med att hon ringde dit sin engelsktalande vän som sen hjälpte mig att peka ut en riktning att gå. Jag gick ditåt men fann aldrig något pensionat så jag frågade en familj om dom visste var det låg. Sonen pratade perfekt engelska och han hjälpte mig sen att gå till stadens alla pensionat för att hitta ett rum. Alla var stängde så han började ringa runt. Till slut fann han ett 5 km utanför staden. Innan jag visste ordet av det satt jag och hundarna i en bil han hade ringt dit. Väl där visade det sig att dom inte tillåter hundar inomhus. Jag fick erbjudandet om att ha hundarna i deras garage. Jag förklarade att jag inte kan göra så och frågade om jag kanske istället kunde få tälta i deras trädgård. Det slutade med att vi alla tre sov i garaget. Det var inte alls dumt, helt perfekt egentligen! Dom håller på att renovera det till ett kontor.
