Dag 11: vattenkällan 1200 möh Psiloritis-Prinos Tubotos refuge
Vilken dag! VILKEN DAG! Vissa dagar är både längre och bättre än andra. Idag var en sån dag. Den började tidigt som vanligt. Jag och Bounty gick upp 100 höjdmeter och där lämnade jag sen min ryggsäck för att ta en avstickare till Kamaresgrottan som ligger väldigt otillgängligt på 1700 möh. I grottan har man funnit hela 1600 delar av diverse lergods som är över 4000 år gammalt. Man tror att detta var offergåvor till gudarna. Grottan är väldigt stor. Jag och Bounty gick ner i den. Men jag kände inte av historiens vingslag. Istället kände jag mig som Ronja Rövardotter med vildvittrorna. Grottan var full av fåglar som flög omkring och i mina öron lät ilskna. Efter grottbesöket återvände vi till ryggsäcken och fortsatte vandringen längs E4an. Trodde jag.. Ett missförstånd från guideboken ledde mig istället några hundra höjdmeter helt fel. Helt på tok fel. Allt jag kunde göra var att vända och börja om..
Tillbaka på rätt spår satte jag mig på en sten för att sura lite över missen. Men några chokladbitar senare lyckades jag tänka om. För vad spelar det egentligen för roll att jag gått fel? Ingen. Allt det kostade var tid och tid har jag ju mängder av. Gladare gick jag sen vidare mot toppen av Psiloritis.
I stenig terräng letade vi oss uppåt. Landskapet blev i mina ögon allt vackrare och vildare. Vid 1780 möh stannade vi till för att fylla flaskorna med vatten vid en av Kretas högst belägna källor. Jag passade också på att kyla mina fötter. Här tog stigen slut och en grusväg tog vid. Vi följde grusvägen några kilometer och passerade bla två stycken herdehus. Jag blev ropad till dom båda. Jag misstänker att dom inte är så vana att se folk där så dom tog nog tillfället i akt för att få surra lite. Kommunikation är inte helt lätt dock när man talar helt olika språk. Men det fungerar på nåt vis.
Vid 1852 möh lämnade vi grusvägen och en härlig stig tog vid. Vilken sträcka! Så vacker! Det här berget är känd för sina kraftiga vindar. Vi hade det helt vindstilla hela vägen. Jag njöt hela vägen upp till toppen av landskapet. Efter toppen letade vi oss ner på småsnirklig stig till Prinos Tubotos refuge på 1500 möh. Både jag och B är trötta efter 2300 höjdmeter upp och 1600 höjdmeter ner idag. Nöjda ligger vi nu utsträckta i tältet.
