Vita bandet dag 26
Kvikkjokk-Tsielekjåkkstugan, 18 km
I morse klev vi upp 5.30 precis som igår. Men med allt som ska göras när man kommer fram till etappslut ger ganska mycket mindre sömn. Så var allt lite trött när klockan ringde. Åt frukost och lagade lunch innan vi började skida. Startade att skida vid 8 i klart härligt väder. Det var så pass kallt att kinderna och näsan färgades röda. Fjällen runt om Kvikkjokk var så vackra att titta på!
Vega har sluppit att dra idag med och Bounty bäddade jag ner i pulkan för att hon skulle få vila sitt ben. Dom stunder hon gått idag har hon gått normalt igen. Så skönt att se!
Vi började lugnt över sjön Sakkat. Skönt med en mjukstart. För jäklar vad vi har fått jobba sen! Till en början gick det inte jättebrant uppför, men det brantade på rejält sen. Gick därför över till långa stighudar. Men i dom brantaste partierna hjälpte inte det och jag fick gå till fots istället för att inte dras bakåt. Ett steg i taget var det som gällde. Vi gick mestadels genom granskog (Pärlälvens fjällurskogs naturreservat) som inte lät solen komma till oss. Men på dom platser där skogen glesnade värmde solen gott! Så skönt att solen värmen!
Dagen har varit magisk. En sån dag där man blir hög på livet. Vindstilla och helt blå himmel. Runt -10 på dagen och -18 på morgon och kväll. Fantastiska vyer fick vi mellan varven i skogen över sagolikt vackra fjäll! Jag har känt mig så galet lycklig hela dagen även fast det har varit så sjukt jobbigt vissa partier. Tur att man glömmer allt sånt när man belönas med vackra vyer! I en av backarna ringde radio Norrbotten. Så den som önskar kan höra mig flåsa i radion imorgon.
Peak har imponerat hela dagen. Jäklar vad det går upp för alla backar nu. Han behöver aldrig hjälp längre med att få den lilla pulkan upp för några backar. Alla har vi köttat som amasoner idag, men kanske att Peak imponerar mest av alla!
Det tog mycket längre tid att komma till Tsielejåkkstugan, som inte är en stuga utan ett vindskydd, mot vad jag kunnat räkna med. Men 500 höjdmeterish med pulka tar sin lilla tid. Vindskyddet var väldigt sunkigt när vi kom hit. Folk hade lämnat massa sopor, så det första vi fick göra var att röja upp. Som tur var fanns en hög med gamla ledkryss utanför stugan som man fick såga upp för elda så vi fick värme där inne. Skönt som temperaturen ute började krypa ner allt mer.
