Långfärdspaddlarnas blåvita band, dag 7
Antinpato-Skatören, 65 km
Vaknade till en magisk morgon! Kan inte säga detta nog ofta.. Vad jag älskar morgonen!
Första delen av paddlingen var på ett helt stilla vatten. Att paddla på stilla vatten kan inte kallas för något annat än meditativt.
Det är extremt mycket svanar i området. Flera stora kolonier har kommit flygandes på låg höjd över vattnet. Svanen är en fågel jag aldrig direkt haft någon kontakt med. Men som jag under denna paddling blivit helt fascinerad över.
Stora delar av vattnet är batikmönstrat nu av vad jag tror är pollen. Det är vackert att paddla genom det. Känns som att blanda färger på en palett.
Jag till Ohtakari. Därifrån följer man en väldigt lång sandstrand. Tyvärr får man inte gå iland på den då det är ett militärt område. Men det var fint att titta på den 🙂
Paddlade på till den lilla ön Länsipauha. Där gick jag iland allra längst ut. Några måsar var till en början upprörda över detta. Men fann sig snabbt i det när dom insåg att jag inte ville dom något. Blev en härlig lunchpaus i solen. I slutet av pausen började mörka moln dra in. Började att tro att det skulle bli regn.
Nån kilometer innan Poroluoto var jag med om något rätt så obehagligt. På två minuter gick vädret till att vara klart och stilla till att bli helt tjockt med dimma och blåsigt. Blev lite orolig att det skulle komma någon motorbåt. Men 20 min senare skingrade sig dimman och allt kändes bättre igen. Vinden höll däremot i sig och var mot mig tills jag kom till Trullevi. Därifrån Gick det lättare igen.
Uppstod bara lite förvirring när ett stort fartyg kom farandes emot mig väldigt nära land utanför hamnen i Kokkola. Det stoppade dock för att göra något. Oklar vad. Se bild nedan.
Vid Aligrundet paddlade jag igenom en sluss. Och på andra sidan väntade härlig paddling på stilla vatten.
Dom som vandrat med mig eller känner mig ändå vet att det finns en grej jag ogillar. Att vända. Så när min väg spärrades av en brygga mellan Lill- och Storgrundet kändes inte det som ett alternativ. Klev istället ur kajaken och drog den över.. hade säkert gått snabbare att bara ha paddlat runt. Men känslan blev bättre av detta!
Paddlade på stundtals helt stilla vatten som speglade hela världen. Det är verkligen vackert! Ytan började att röra på sig när en båt passerade. Då var det som att titta i speglarna i lustiga huset.
Blev glatt överraskad när jag kom fram till Skatören. Där finns ett superfint vindskydd och eldstad. Nyttjande inget av det, men blev glad över att det fanns där! Glad blev även alla tusentals myggor när jag kom. Drog på både täckbyxor och dunjacka värmen till trots för att skydda mig medan jag slog upp tältet.
Vill du vara med att bidra till att turen blir längre?
