Långfärdspaddling, dag 89

Långfärdspaddling, dag 89
Ykspuinen-Lounstniemi, 60 km
Fick en lugn och fin morgon på min lilla ö. Tältet stod i lä så av vinden märkte jag inte något förrän jag satt i kajaken och började paddla. Det kändes så lyxigt att få paddla iväg i helt torra kläder! Allt som blev blött igår hann torka under natten.
Precis hela dagen har jag paddlat i västlig eller sydvästlig vind. Med andra ord konstant motvind. För att det inte skulle kännas övermäktigt pluggade jag i min favoritpeppmusik i öronen och satte upp korta delmål. Det fungerade bra. Men stundtals gick det oerhört tungt.
Att vända känns i regel småtungt kan jag tycka. Men inte nu. Sträckan ser helt annorlunda ut från det här hållet och jag har hela tiden nya horisonter trots att jag kommer till samma platser som häromdagen.
Milen innan Kotka blev den tyngsta på hela dagen. Stundtals var jag osäker på om jag ens avancerade framåt. Gjorde misstaget att lyssna på ett sommarprat som berörde mig i själen samtidigt. Att gråta och paddla i motvind är en smådålig kombo. Smådålig men rätt så befriande.
Genom själva Kotka gick också tungt. Men så snart jag tagit mig genom staden mojnade vinden något. Det var fortfarande kämpigt att ta sig framåt, men inte alls som innan. Det kändes att det tog på krafterna idag att arbeta i vinden. Hade inte supermycket energi kvar väl framme vid Lounstniemi som jag även tältade på häromdagen. Energi kom dock tillbaka så fort tältet var på plats och jag fått mat i magen.

1 reaktion på ”Långfärdspaddling, dag 89”

  1. Lycka till med fortsättningen. Tråkigt att du inte fått ditt visum och kan följa kusten runt, men att vara lite flexibel och rätta in sig efterförutsättningarna är knappast något nytt för dig? Har sträckläst din blogg från starten i Sverige idag. Så grymt imponerad!

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen