Cykel mot svarta havet dag 2
Näset (Vagnhärad)-3 km innan Sjösa , 55 km
Jag sitter i tältet. Å ena sidan nöjd över dagen, väldigt nöjd över dagen tom. Men sitter ändå med en stor orosklump i magen. Flera gånger sen det blev mörkt har jag brustit ut i gråt pga ljud som skrämt upp mig (grenar som knäcks är det värsta). Försöker tänka på allt jag lärde mig hos psykologen. Går sådär. Men för varje gång jag tältar kommer det att kännas bättre och lättare.
Dagen började på bästa och drömmigaste sättet. Amerikanska pannkakor och äggröra. Bortskämd deluxe! Sen fick jag sällskap första kilometrarna. Som vi cyklade längs en lågtrafikerad grusväg så kunde Asta och Bounty springa lösa bredvid cykeln. Mysigt tyckte dom!
Vädret har varit härligt höstigt. Höstluften måste vara den bästa, inte sant? Färgerna är underbara. Sol och duggregn om vart annat. Lätt att vara lycklig med andra ord!
Vi cyklade på till själva Vagnhärad. Där vek vi av på väg 219 som vi sen följde resten av dagen.
Det går tungt upp för backarna. Så i dom lite brantare kan jag vara göra en sak.. hoppa av och gå. Men det fungerar bra! Eller det känns bra. Speciellt när jag tagit mig upp till toppen av den och belönas med härliga nedförsbackar!
På eftermiddagen mötte Roger Borgelid upp mig för att fotografera lite för en artikel till utemagasinet. Superroligt och trevligt på alla sätt och vis var det!
Tillbaka till tältet. Jag sitter och berättar för mig själv allt jag älskar med att tälta just nu. Börjat att kännas bättre.
