Cykel mot svarta havet dag 10

Cykel mot svarta havet dag 10

Opphem-Horn, 37 km
Det har regnat precis hela natten. Men tur var väl det för prognosen ändrades iom det så att hela dagen idag blev regnfri. Att slippa vara ensam i tältet gjorde stor skillnad. Jag har sovit hela natten. Men mardrömmar visserligen. Men ändå hela natten! Så skönt att vakna utvilad! 
För att vänta ut regnet och få sakerna att torka så blev starten rätt så sen. Känns bra att inte behöva stressa!
Idag liksom igår har terrängen varit kuperad och många sjöar har passerats och många vackert höstfärgade skogar. Det flöt på bra till Oppeby kyrka. Precis vid den fick jag dagens första punktering. Även denna gång på cykelkärran. Fick lösa det på samma sätt som igår med att plocka lös allt. Men denna gång hade jag ingen hel slang att använda så fick leta reda på hålet både på den första och andra slangen och lappade dom båda. Vilket fungerade bra! Tyvärr hann jag få en punktering till innan jag hittade felet. En glasbit som hade gömt sig i däcket som jag fick pilla ut med knivspetsen. Men efter det har det hållit sig punkteringsfritt!
Marius gjorde oss sällskap hela vägen till korsningen till Kisa. Där vek han av för att ta bussen hem. Tusen tack Marius för dom här två dagarna! 
Andra punkteringen fick jag således fixa helt själv. Allt fungerar bra utom att lyfta på kajaken på kärran igen. Så jag fick stoppa en bil för att be om hjälp. En trevlig man hjälpte mig med detta! Lite senare fick jag hjälp av en trevlig bonde att pumpa kärrans däck. Men precis vid Horn hände något som helst inte bör hända. En för snäv sväng upp mot en trottoarkant fick hela ekipaget att tippa. Men jag hade sån sjuk tur att ingen hund kom till skada, eller ens skrämdes, och att tre supertrevlig människor fanns på plats och kunde hjälpa mig att få allt på rätt köl samt att den ena mannen tog på sig att laga draget som knäcktes i två bitar. Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som helt osjälviskt hjälper mig! 
Jag blev visad till campingen här i Horn. Så här tältar vi i natt under tak. Jag sitter illamående i tältet och vill kräkas av rädsla varje gång jag hör fotsteg. Måtte denna känsla släppa snart!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *