Cykel mot svarta havet dag 11

Cykel mot svarta havet dag 11

Horn-Funghult, 67 km
Om man skulle jämföra med min första tältnatt går det väldigt bra att sova i det nu. Men det betyder inte att det går bra. Jag drömmer fortfarande mycket mardrömmar och vaknar med oro pga ljud jag hör alt tror mig höra. Men den stora skillnaden är att det går snabbare att bli lugn igen. Och både tiden jag får sova och sömnkvaliteten har blivit bättre! 
Klev upp till en dimmig morgon där solen kämpade för att bryta igenom och gav löften om vackert väder. Cyklade ut från Horn med en härlig känsla i kroppen. Det är verkligen vackert med sol som bryter igen dimma och höstfärger! Vi cyklade längs en liten, liten väg och bilarna som vi mötte var lätträknade. Dagen började med mest uppför. En av backarna kändes i det närmaste evighetslång. Men sådana backar finns inte. Även dom tar slut till sist. Så skönt att nå toppen av den och sen belönas med en lång och härlig nedförsbacke. Samtidigt som vi gjorde det lättade dimman helt och solen började att värma. Helt underbart! Vi kom in i ett äkta Astrid Lindgren-landskap. Och snart kom vi även in på den cykelleden. 
Hela vägen till Vimmerby gick egentligen som en dans! Det var verkligen njutbar cykling! I Vimmerby stannade vi för en paus. Jag köpte ben och energirikt foder till hundarna på djuraffären. Som säcken vägde 15 kg tog jag ut en del av det och postade resten till Sandra i Skåne för att hämta upp det när vi passerar om nån liten vecka. Sen åt både jag och hundarna lunch. Många nyfikna människor kom fram och undrade vad vi höll på med. Extra roligt var det att det var många barn som kom fram! 
Mellan Vimmerby och Mariannelund var det väldigt backigt. Inte småbackar som tidigare under dagen och vissa av dom var kilometerlånga. Det var verkligen tungcyklat. Men även om det stundtals är så galet jobbigt, känns det väldigt värt det! Det är så fint att få göra det här med Asta och Bounty så båda verkar tycka att det är superkul och mysigt 🙂 
Vi fortsatte läng Astrid Lindgrens leden in i Smålandsskogarna. Det kuperade landskapet fortsatte med nu blev det kortare och brantare backar istället. 
Möten med underbara människor längs vägen fortsätter! Landskapet här är minst sagt kuperat. Backarna är bitvis väldigt branta. I en av dessa backar, precis innan Funghult, står jag i det närmaste still när jag försöker skjuta på cykelekipaget framåt. Mitt i denna backe blir jag omkörd av en bil som stannar på toppen av den. Ut kommer en kvinna, Tine, och går mot mig. Hon tar tag bak på kajaken och hjälper till att knuffa på hela vägen upp till backens topp. Hur fint gjort var inte det?! Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet för alla fina människor som jag möter längs vägen! 

Ett svar på ”Cykel mot svarta havet dag 11”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *