Cykel mot svarta havet dag 12

Cykel mot svarta havet dag 12

Funghult-Korsberga, 59 km
Så bra som jag sovit i tältet i natt har jag inte sovit i tältet på länge. Det trots att jag låg och var rädd innan jag somnade pga löv som föll mot tältduken. Men innan jag somnade fick jag någorlunda bukt på den rädslan och var lugn lagom tills det var sovdags. Att få vakna utvilad är en av dom bästa känslorna!
Dagen började på ett roligt sätt. I backen upp till Kråkshult möter jag Tine igen. Idag liksom igår hoppade hon ut från sin bil för att hjälp till upp för en backe! Det gjorde mig så glad att det skänkte så mycket välbehövlig energi! Och energin skulle det visa sig att jag skulle komma att behöva.. För fyttiracken för några riktigt jobbiga backar på min väg till Knivshult. Jag cyklade mestadels längs grusväg. Eller cykla kunde jag bara göra så länge det var platt eller nedför. Uppför fick jag gå och skjuta på cykeln. I den värsta backen kommer jag bara 200 meter på en timma! Helt galet! Det känns som att jag ska upp för en vägg och det tar liksom bara tvärstopp. I mina andningspauser så får jag använda mitt ena ben till att hålla emot ena pedalen samtidigt som jag håller in båda bromsarna. Annars åker hela ekipaget ner igen. När jag ska försöka få cykeln framåt lägger jag bröstbenet mot styret för att kunna skjuta på med hela kroppen. Vänsterhanden går däremot bort. Den är för öm och svag. Med små myrsteg kom jag till sist upp till hundarna på toppen av backen. Dom satt och väntade på mig och tittade hela tiden på mig som om kommer hon inte snart.. lyckan när man väl når toppen av en backe är alltid så total. Speciellt efter extra jobbiga! 
Vid Knivshult sen mötte jag lantbrevbäraren som jag fick en trevlig pratstund med. Det var skönt med lite extra pepp iom att vädret började att bli dåligt. Det började att regna och det höll sen i sig resten av dagen. Stundtals hällregnade det. 
I Alseda sökte jag skydd i en busskur undan regnet för en lunchpaus. Men när jag sen skulle trampa iväg därifrån kom jag bara några hundra meter innan kedjan gick av. Så bara att gå igenom i huvudet hur Thomas visat att det ska fixas. Det gick bra att byta! 
Trampar sen på mot Nye upp och ned för branta backar. Men strax innan Nye slutade det att regna. Så skönt. Men genomblöt kom jag ändå fram dit och bestämmer mig för att gå på det lilla kaféet. Skönt att få i sig lite varmt och äta lite i värmen innan det var dags att trampa sista bite för dagen. På kvällen mittemellan Nye och Korsberga möter jag en man på rullskidor. Det hade precis börjat skymma. Vi sa inte mer än hej till varandra då vi var på väg åt olika håll. Som det började mörkna så letade jag efter lämplig tältplats. Lämpliga platser lös med sin frånvaro så när jag precis efter avtagsvägen till Åseda får syn på en liten skogsbilväg blir jag både glad och lättad då det hunnit blir helt svart. Jag cyklade upp på den och började förbereda för att slå läger. Då hör jag stavtag i asfalten. Samma man var nu på väg tillbaka. Denna gången började vi prata. Det slutade med att jag blev hembjuden till hans föräldrar i Korsberga. Fick en supertrevlig kväll med gott fika tillsammans med dom och har även turen att få övernatta här! Det är verkligen människorna längs vägen som gör turen! Jag är så tacksam för alla fina människor som sätter guldkant på min tur! Så tack till alla er som gör det! Alla ni som peppar mig här och alla som jag har turen att få möta, ni är alla guld värda! 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *