Cykel mot svarta havet dag 46

Cykel mot svarta havet dag 46

I natt hade vi den mildaste natten på länge. Både jag och hundarna sov riktigt gott genom hela. Har tänkt på det idag. Hur underbart det är att jag varit helt mardröms- och panikångestfri i flera veckor nu! Jag är inte helt tillbaka där jag var innan överfallet. Men vem vet? Där kanske jag aldrig hamnar igen. Livet är föränderligt. Så man kanske aldrig kan bli samma igen. Man kan bli en bättre, eller sämre version. Men kanske aldrig samma?

Vi lämnade campingplatsen vid kl. 8 och började att cykla efter en lerig väg. Den var bara några kilometer lång. Men jäklar så tungt det gick! Två saker var fina med att sen komma av från den när den tog slut. Det ena att det gick lättare att cykla igen. Det andra att vi mötte en man med en treårig labrador som Asta fick leka med! Hon uppskattade det eventuellt lite mer än den rätt så blyga killen. 

Cykelvägen och landskapet har varit helt annorlunda idag mot igår. Idag har vi nästan inte alls cyklat längs själv Rhen. Eller det det har vi gjort, men inte helt intill. Vi har inte cyklat genom gamla medeltida städer/byar på samma sätt som igår och slotten har varit få. En annan stor skillnad är vädret. Prognosen lovade soligt väder idag. Men dimman har legat som ett lock över oss nästan hela dagen så det kan också ha bidragit till att jag sett färre slott!

När jag cyklade genom Mainz sken däremot solen så jag mötte många söndagsstrosare längs vattnet. Såg även ett gäng roddare i floden. 

Även cykellandskapet har varit annorlunda mot igår. Har varit betydligt fler backar att ta sig upp för. Dom har inte varit långa. Vara många, korta och rätt så branta. Det är som vallar på fälten som man ibland cyklar uppe på, ibland längs med och då måste dessa korsas. 

Några kilometer innan Nierstein så cyklar man upp till ett vinodling som man sen cyklar igenom. Det var fint! Blev en speciell känsla av dimman. 

Just innan jag kommer in till Worms dyker nästa problem upp. Problemen/utmaningarna har verkligen avlöst varandra sista tiden.. Ena hjulet på kärran började gå lite konstigt. Kände genast igen problemet från den förra hjulaxeln som knäcktes.. så tog det lugnt in till stan. Hade ingen plats att slå upp tältet på som kändes tillräckligt säker, finns ingen camping i området. Så jag hittade ett billigt hotell i centrum. 250 meter innan jag kom fram dit small hela axeln av. Det var inte bara en svordom som gick genom mitt huvud… Det jag fick göra var att koppla lös kajaken från cykeln. Lyfta av den från kärran, som tur är är det något jag kan göra själv sen  ”korvarna” hamnade under kajaken i Unkel. Sen skruva lös hjulet, vända på det. Trycka ihop delarna och skruva fast det på kärran igen och sen hoppas på att det skulle hålla ihop dom sista 250 metrarna. Det gjorde den! Imorn ska jag försöka hitta nya hjul. Måtte allt strul upphöra snart!