Cykel mot svarta havet dag 86

Cykel mot svarta havet dag 86
Orsova-Gogosu, 74 km

Igår sa väderprognosen att det skulle ösregna precis hela dagen. Idag när jag kollade hade den ändrats och sa istället att regnet skulle komma först efter kl. 15. Hade gårdagens prognos stämt hade det mest troligt blivit vilodag idag, men nu kunde vi cykla vidare.

Det var ingen trevlig cykling som väntade. Från Orsova har man inget annat val än att cykla längs DN6/E70 som är smal men väldigt hårt trafikerad med framförallt lastbilar. Det blev dock lite bättre efter att vi hade passerat ”Iron Gate I” alltså gränsövergången till Serbien då många av bilarna var på väg dit eller kom därifrån. Men det var fortfarande (för) många lastbilar att dela vägen med.

Jag vela av från E70 och cyklade in till och genom Drobeta-Turnu Severin och slapp den stora vägen för några kilometer innan jag var tvungen att cykla på den igen när jag lämnade staden och fick följa den ytterligare några kilometer innan den vek av norrut i Simian. Nu blev det betydligt mycket färre lastbilar att dela vägen med. Men fortfarande så många att jag inte kunde lyssna till en ljudbok då trafikbullret slog ut uppläsarrösten. Att sen äntligen få komma till en liten väg efter Hinova var helt underbart! Så skönt att kunna slappna av igen och inte behöva oroa sig för att bli prejad eller påkörd.

Stannade helt intill Donau för att äta lunch och bara andas.

Precis som igår har jag haft några riktigt dryga backar som jag var tvungen att ta mig upp för. 100 höjdmeter nånting låter inte så mycket för världen men när lutningen går över 8 % så känns det! Idag var jag då med om något lite roligt. Backen var så brant att jag fick ganska snabbt ge upp cyklingen för att istället gå med cykeln och skjuta på den. När jag kommit halvvägs upp för backen så blir jag omkörd av den bil som stannar precis framför mig. Jag säger (på engelska) att det går bra. Då lyfter mannen sin hand mot mig, går till sin bil och hämtar ett rep som han knyter fast i sin dragkrok och sen i min framgaffel. Han säger fortfarande ingenting, nickar lite lätt och sätter sig i sin bil igen och drar mig sen upp för resten av backen. På toppen av backen stannar han och kommer ut. Säger fortfarande ingenting men när jag tar i hand och tackar ger han mig ett snabbt leende innan han hoppar in i sin bil, vinkar och åker vidare. Jag är så tacksam och glad för alla fina människor som jag möter längs min väg!

Jag cyklade på och vid 15 kom det utlovade regnet. Hittade en lämplig tältplats och hann få upp tältet och få in min packning i det innan skyfallet kom. Det är mysigt att sitta inne i tältet och lyssna till droppar som smattrar mot tältduken. När jag suttit i det nån timme så ökade regnets intensitet och smattrade inte bara längre utan det öste verkligen ned. Samtidigt kom vinden. Det blåste upp så hårt att jag snabbt fick slänga mig ut för att få upp stormlinorna. Enligt prognosen så blåste det upp mot 25 m/s i byarna och det verkade helt klart stämma. Med stormlinorna på plats kunde jag och Bounty sen chilla resten av kvällen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *