Cykel mot svarta havet dag 92

Cykel mot svarta havet dag 92
Turnu Magurele-Vedea/Bujoru, 74 km

Alltså vilket ställe jag sovit på i natt! Gästvänligheten och viljan att hjälpa till har varit utöver det vanliga. Igår fick jag frågan när jag vill ha frukost. Jag frågade då vilken tid affärerna inne i stan öppnar så att jag visste vilken tid jag skulle gå in dit för att fixa cykeln. Jag blir serverad frukost vid kl. 8 och packar sen ihop alla mina prylar. Jag får hjälp av kvinnan som driver stället att bära ner alla mina grejer till cykeln. Då kommer mannen ut från sin verkstad, med mitt hjul i handsen lagat! Han hade åkt in till staden på morgonen och skaffat en ny axel som han bytte ut den gamla med. Han kollade sen igenom cykeln och kärran om det var något annat han kunde hjälpa mig att fixa. När cykeln och kärran var fit for fight. Rullade han ut den från tomten åt mig och sen hela vägen upp till huvudvägen så att jag skulle slippa den första backen. Kvinnan gick bak och puttade på tillsammans med mig. Det finns så många fina människor i världen och jag är så glad att jag får träffa så många av dom!

Jag cyklade ut från stan. Det var kallt, soligt och marken längs med vägen var täckt av snö. Stundtals idag har jag haft fjällkänsla. När jag blickat ut över vidderna och bara sett vitt. Ibland har det funnits några skjulliknade byggnader på avstånd som förstärkte känslan.

Landskapet har varit relativt kuperat. Många backar att cykla upp och ned för men, men även mycket platt däremellan. Bra blandning helt enkelt!

Nästan alla människor man ser i byarna är gamla tanter och gubbar av den gamla skolan med huckle, stickade koftor och kjolar på kvinnorna och höga mössor och slipovers på männen. Alla ler glatt när jag säger hej till dom och vinkar. Flera av dom ropar hejarop. Även idag har jag mött barn som stått vid sidan av vägen och hållit ut sina händer.

Jag har mött väldigt många hästekipage idag. Dom är så vackra. Blev helt paff vid ett av mötena. Jag är på väg upp för en backe och en man kommer körandes med en häst mot mig. Just när dom passerar ser jag att dom transporterar en ko! Har även passerat flertalet herdar ute med sina får.

Jag blev så arg att jag började koka vid ett tillfälle idag. Cyklar in i ett samhälle och det första jag möts av är en kvinna som står och kastar snöbollar på en liten hund som ser helt vettskrämd ut. Kvinnan skrattar medan hon kastar. Jag tappade det helt. Tvärbromsade cykeln och frågade henne vad fan hon håller på med? Jag förvånade mig själv med antalet svordomar jag kan på engelska. Jag fick aldrig några svar på mina frågor, bara axelryckningar. Insåg efter en stunds uppläxande att det fanns människor runtomkring som alla tystnat och bara stirrade på oss. Hunden sprang iväg och gömde sig så jag kunde inte titta till den. Fan för människor som är elaka mot djur!

På kvällen tältade jag intill floden Vedea. Ett gäng män fanns i närheten av floden när jag kom fram och höll på att köra fram ved med sina hästar. Så frågade dom om det är ok att jag skulle tälta här. Självklart fick jag till svar. Marken där jag tältar visade sig vara väldigt lerig. Tältet står rent på snön. Men hjulen på både cykeln och kärran packades med lera på vägen ner. Hoppas att det inte blir allt för tungt imorn att få upp cykeln till vägen igen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *