Cykel mot svarta havet dag 106
Prilep-Yambol, 64 km
Dagarna då det jävlas som mest, är även dagarna då jag i regel möter dom mest fantastiska människorna. Det är vad som gör just dessa dagar till dom bästa och mest minnesvärda!
Igår hade jag tänkt att tälta vid en ”lastbilsparkering”, men som jag inte fick det av någon oklar anledning hade jag på gränsen till för lite vatten för att det skulle räcka till gårdagens middag och dagens frukost. Men jag snålade igår och hade några deciliter kvar till idag. Tände bensinköket och ställde på kastrullen med mitt sista vatten. Då händer något som aldrig hänt förut. Kastrullen glider av! Och allt vatten åker åt..
Tur att jag efter några kilometer fick #turkärlek på ett litet bageri i staden Lozarevo. När jag passerade ropade ägaren på mig från dess lucka och bjöd mig på sagolikt gott nybakat bröd. Det gjorde att morgonens olycka glömdes bort. Medan jag stod utanför bageriet samlades allt fler nyfikna människor runt mig för att få veta mer om turen.
Men senare på dagen lät det konstigt från kärran och när jag kollar på den ser jag att en hjulaxel gått sönder. Igen. Men för första gången var det den högra som gett upp, tidigare 15 gånger har det varit den vänstra. Jag hoppades på att den skulle hålla ihop tills jag tog mig till ett större samhälle så att jag kunde få det fixat. Cyklade en kort bit och försökte växla upp. Då gick växelkabeln av. Hjulaxeln höll ihop till den lilla byn Padarevo.
Jag stannade utanför en mataffär för att se om jag kunde göra något åt det. Människor börjar samlas runt mig. Ingen pratade engelska mer än några enstaka ord. Men när jag skruvat lös hjulet såg dom vad som var fel och helt plötsligt var stora delar av byn engagerade i att lösa mitt problem. En man tog med sig hjulet och gick iväg. Jag fick en kopp te. På något mirakulöst vis fick man ihop delar till en ny hjulaxel! #turkärlek deluxe!
Jag kunde cykla vidare (fortfarande utan möjlighet att byta växlar). Dessvärre höll inte den nya hjulaxeln särskilt länge innan den rasade. Men jag hade tur och den höll ihop hela vägen till staden Yambol.
I Yambols utkant möttes jag av något som inte kan liknas vid något annat än en slum. Jag fick senare höra att det är ett område som romer bor i. Husen som människorna bodde i var skjulliknande. Tre barn som såg ut att vara 6-7 år kom emot mig, två springandes och en på cykel. I sina munnar hade dom en varsin cigarett som dom rökte på. Det var så mycket människor ute i det området. Men ingen tycktes reagera på att dessa barn rökte.
Inne i själva stadsdelen av Yambol mötte några män på en gata och frågade dom efter en cykelverkstad. En man på cykel dök upp medan jag pratade med dom och visade mig vägen till en! Fick fantastisk fin hjälp på verkstaden med både hjulet och vajern. Blev även visad till en veterinär av en kompis till mannen på verkstaden. Sen ringde dom runt och ordnade med ett hotell åt mig och som pricken över i:et tog en av dom hand om all min tvätt och levererade den sen till mitt hotellrum!
