Cykel mot svarta havet dag 113
Çorlu-Büyükçekmece(Istanbul),
Jag tror att jag sällan stressvettats så mycket som under min väg ut från Çorlu. Det var rusningstrafik och vad det kändes som 1000 tals bilar från alla håll. Att ta sig fram med en 5,2 meter lång kajak i detta är trixigt och kräver ögonkontakt med bilförare samt tydliga handsignaler från mig. Totalt fokus för att inte bli påkörd. Så snart jag kommit ut från innerstadskaoset blev det dock bättre. Tvåfilig väg som hade en bred och bra vägren att cykla på! Efter en timme längs den stoppade jag däremot för att stoppa in hörlurar i öronen. Startade varken musik eller ljudbok, men behövde ett sätt att dämpa ljudet från trafiken. Det är extremt tröttande att lyssna till!
Jag måste säga att jag ÄLSKAR alla dessa bensinstationer längs vägen. Kanske inte det estetiskt trevligaste stället att pausa på. Men väl en fristad från trafiken och jag har också mött väldigt många trevliga människor under dessa pauser. I Turkiet jobbar människor med att tanka din bil åt dig. Vid varje stopp jag gjort har dessa människor (alltid män), kommit fram till mig och bjudit mig på te! Väldigt uppskattat!!!
Efter Silivri väntade en väldigt lång och dryg uppförsbacke. En man stannade och frågade om jag hade ett rep så att han kunde hjälpa mig med att dra mig upp för backen. Jag tackade nej till detta. Men vi pratade lite och innan han åkte vidare så gav han mig en påse med mat! Så när jag nådde toppen av backen fick jag en stor belöning i form av dessa godsaker!
I Silivribacken mötte jag även den första andra långfärdscyklisten för hela resan, Sebastien från Frankrike. Han har varit ute i 9 månader och planerar för att ta sig jorden runt!
Det var väldigt vackert att få cykla helt längs med Marmarasjön under flera kilometer! Som ett sätt att förbereda sig för vad som komma skall! Jag kände sådan glädje och förväntning när jag gjorde det! Blommande träd och grönt gräs bidrog även det till min lyckokänsla!
Sista biten genom Büyükçekmece blev utmanande med trängre vägar med mer trafik. Så dagen avslutades som den påbörjades! Kom fram till Atatürk Spor Kompleksi Som jag kommit i kontakt med via warmshowers och möttes av Okan Sert som är Director of youth and sport department. Fick ett varmt välkomnande och ett trevligt rum! Kändes märkligt att detta var sista cykeldagen. Men även dom bästa av resor måste nånstans sluta och det här är ju inte slutet. Det är början till nästa etapp!
Tack Lina, för fantastiska berättelser och bilder från din (och Bountys) spännande långfärd. Grattis till att allt gått så bra. Och stort lycka till med nästa fas – i kajaken. Hälsningar från Söderhamn/Leif Strandberg
Tack för att du följer med! Om några dagar hoppas jag på att sjösätta kajaken 🙂
Grattis att du klarat första delen av resan. Jag är nu i Malaga efter Marocco besöket väntar på Julia som flyger hit och är med hemresan.
Tack snälla! Jag har sett bilder på facebook! Ni ser ut att haft en helt underbar resa 🙂
Grattis, vad roligt att följa dig på din äventyr, ser fram emot nästa etapp.
Valter
Glimåkra
Tack för att du följer med! Känns fint med sällskap på vägen!
Hej Lina!
Vilken fantastisk person du är med alla din äventyr. Vilken drivkraft och mod du har som orkar och vågar. Följer dig så mycket jag hinner.
Jag undrar över dina punkteringar, har du haft punktering på din cykel också eller bara på cykelkärran?
Vilken typ av däck är det på cykeln?
Och på cykelkärran?
Önskar dig fortsatt trevlig resa😊
Karin Magnusson
Tack snälla 🙏🏽❤️
Jag har bara haft punkteringar på kärran. Man har samma typ av däck till både cykel och kärra av punkteringsskyddad modell.
Allt gott!
Hej Lina!
Följer din tidvis dramatiska, men spännande, resa och förundrats över hur ”enkelt” du löser alla nya upptänkliga frågor/”problem” som kommer i din väg – Coolt!
Enligt min tideräkning så skulle den 1 mars vara dag 111, men det är väl av mindre betydelse…
Blir det ny kapitelrubrik och dagnumrering när du snart sjösätter?
Lycka till med din och Bountys fortsatta färd!
Hälsningar
Bengt – 5 HBB