Vita bandet 2020, dag 18
Rönnbäcken-Bergnäset, 45 km
Har bestämt mig för att lägga om dygnet och starta skida redan på småtimmarna. Så imorse ringde klockan vid 3. Får se om jag kommer att behöva kliva upp ännu tidigare längre fram. Idag gav det iaf utdelning att kliva upp den tiden även om hundarna tittade på mig som om jag vore galen. Leden var hård och fin att åka längst så det gick fort att ta sig till Lövlund där leden lämnar Björkvattnet och går upp mot Björkfjället/Praahkoe.
Bortsett från ett kort sträcka som var framtinad och lerig gick det bra att ta sig upp på fjället. Peak drog pulkan ensam. Den gled fint och lätt på det hårda föret. Prognosen utlovade en solig dag från start samt vindstilla. I verkligheten kom solen fram först efter lunch, vilket var bra som det bra föret höll i sig lite längre pga det. Sen blåste det mer än vad som sagts. Men inte så att det var några problem.
Vi skidade genom ett vackert landskap som stundtals kändes som direkt plockat ur filmen Narnia. Underbart! Sjöarna Gakkervattnet och Ruffiejaevrie var skönt nog torra och fina att åka på. Gamla skoterspår vittnade om att den varit väldigt blöt. Så kändes oerhört skönt att hinna dit innan plusgraderna hade hunnit förvandla den till slushig och blöt idag!
Vid Jillie Ruffiejaevrie hade jag den stora glädjen att få möta upp Erika! Jag ringde henne igår och berättade att jag var i närheten så idag kom hon skidandes och mötte mig. Vi skidade tillsammans resten av dagen. Så jäkla trevligt!
Vi åkte ner till själva Tärnaby via skidspåren som nu hunnit bli mjuka. Men det var nog bra då det bitvis är rätt så brant. Tärnaby/Hemavan är mittpunkten för fjällfararnas vita och gröna band. Så nu är vi halvvägs till röset!
Jag handlade mat på affären till mig och hämtade ut en depålåda fylld med hundmat innan vi skidade vidare längst leden till Laxvik och sen Solberg. Det gick tungt längst Geavhta som hunnit blivit blöt. Inte katastrofblöt, men tillräckligt för att det skulle gå trögt. Följde sen Umeälven till Stor-Laisan. Och sen över till Bergnäset. Herman hade med sig verktyg när han kom för att hämta Erika så jag fick hjälp att sätta nya popnitar till dragets fäste på pulkan. Så jäkla bra! Sen åkte dom och köpte pizza. Kändes som höjden av lyx att sitta i solen och äta pizza i tältet. Tack för ett oförglömligt nytt turminne!
