Vita bandet 2020, dag 26
Aktse-Stora sjöfallet, 50 km
Snön har vattnats ut. Den är inte längre slushig ens på eftermiddagarna. Inte så mycket iaf och aldrig på lederna. Åtminstone inte om inga skotrar har kört där. Då mjukas dom upp. Men jag fortsätter att kliva upp vid tre. Känns säkrast så. Det är väldigt skönt att avsluta dagen tidigt. När solen ännu värmer. Kunna njuta av det.
Igår, liksom idag, har vi haft det nära på vindstilla hela dagen! Så jäkla ljuvligt! När vädret kan klassas som ljuvligt åker Bounty aldrig i pulkan. Ibland gör hon det inte heller om det är smådåligt. Men när det blåser som kallast gör hon det nästan alltid. Så länge det inte går utför. Man kan tro att hon inte har så bra koll där hon ligger i pulkan. Men det har hon. Öronen är som antenner och snappar upp alla ljud och den lilla nosen vädrar i luften. Jag tror att hon tycker mycket om det. Att ligga och spana.
Från Aktse ska man upp. Jättemycket upp. Men det gick riktigt bra. Jag kopplade på mig i pulkan och drog den tillsammans med Peak. Stigningen börjar rätt så brant genom granskog, blir lite mindre brant genom björkskogen och ännu lite mindre brant sista delen av stigningen över kalfjället. När vi gick upp för dom brantaste partierna började jag undra. Hur katten tog vi oss ner här förra året. Med livet i behåll dessutom.
När vi lämnade Aktse visade termometern bredvid dörren -6 grader. Uppe på fjället kändes det kallare. Jag har fått soleksem på höger kind och dom svider extra mycket av kyla.
Resten av dagen var väldigt lättåkt. Det gick nedför och den platt till Sitojaure. Sen lätt uppför för att sedan plattas ut igen. Det var vackert att skida över platten på vid vindskyddet Autsutjvagge. Fantastisk utsikt. Perfekt före. Härligt väder. Allt var bara underbart. Sen gick det utför till Saltoluokta. Småbrant och isigt. Jag skidade bredvid Peak så gjorde vi stora serpentiner så långt det gick. Fungerade bra! Det gick egentligen väldigt bra hela vägen ner till stationen, även genom skogen.
Stannade utanför stationen och åt lunch. Både jag och hundarna åt.
Det känns alltid lite läskigt att åka över sjön Sáltoluokta iom det öppna vattnet. Men leden var fin att åka på! När vi kom över på andra sidan följde vi strandkanten hela vägen till stora sjöfallet. Underbart före! Lite snö uppepå skaren gav perfekt glid och vyerna var så galet vackra! Vid stora sjöfallet var vattnet öppet, som alltid. Skidade upp vid Naturum och bort till fjällanläggningen. Jag hade skickat en depålåda hit. Tyvärr har den försvunnit i posthanteringen och aldrig kommit fram hit. Så problemet blev att få tag i hundmat. Jag hade tur pratade med Lasse Berglund, som hjälpt mig så många gånger förr. Han hittade en man som skulle upp till Ritsem från Piteå imorgon. Så han åkte och köpte hundmat, levererade den till mannan som skulle upp, så allt kommer att ordna sig!
Jag stannade på fjällanläggningen på kvällen. Det har verkligen blivit supertrevligt här sen den gjordes om! Så ett hett tips för sommarens hemester!
