Vita bandet 2020, dag 31

Vita bandet 2020, dag 31
Coagesjávri-Kamasjaure, 25 km

Att redan innan man vaknar veta att man har en tung dag framför sig är mindre kul. Vaknade igår kväll för att gå ut att kissa och fick då överraskningen att 5-10 cm nysnö fallit och lagt sig som en klabbig matta ovanpå den slushiga snön. Bara att packa samman tältet blev en utmaning då snön inte bara ens där tältet stått. Som skönt var hade vi nära till leden. Den var något fastare men var såklart täckt av den klabbiga nya snön den med. Jag och Peak fick dra pulkan tillsammans. Det gick så trögt. Skidorna fick jag skrapa och valla med kallvalla vid några tillfällen för att slippa klabbet. Pulkan skrapa och spraya på silikonspray. Vi kämpade på i några timmar genom den tunga snön i det vackra landskapet. Ett steg i taget. Sen kom den bästa tänkbara överraskningen. En skoter! En skoter av gammal modell. Dom är bäst. Dom ger helt klart dom bästa spåren! Att åka i spåren blev som natt och dag. Från att varje steg var en prövning till att det blev riktigt behaglig och njutfull åkning!

Vi hade två backar att ta oss upp för idag. En innan Vuoskojaure och en efter. Den första gick vi uppför utan spår och den andra i spår. När vi tagit oss upp för den andra backen och åter hamnat på kalfjäll blåste det en del. Spåren var igendrivna, men som snön inte var av den klabbiga sorten på höjd gick det bra ändå. Det var väldigt, väldigt vackert!

Vi skidade på till vindskyddet Kamasjaure. Gick in för att äta lunch. När vi ätit klart både jag och hundarna och packat oss samman för att skida vidare ångrade jag mig när jag kände vädret. Det hade blåst upp. Här har man lite täckning så jag kollade prognosen. Vinden skulle tillta ytterligare under eftermiddagen och kvällen, så jag bestämde mig för att stanna i vindskyddet. Tror att hundarna uppskattade att få lite extra vila med.

Rulla till toppen