Vita bandet 2020, dag 33+3
Vuolimus Rávdujávri-Jalges Vuoskkoaivi, 53 km
Våren känns långt borta. I natt var det 10 grader kallt och det har varit minusgrader hela dagen med en isande kall västanvind. Jag började gå redan klockan tre imorse. Men det av misstag. Min telefon hade kopplat upp sig mot ett finskt nätverk och i och med det ställt om klockan. Så när klockan ringde klockan tre, var den i själva verket bara två.
Vi började dagen med att skida till Råstojaure. Jag undrar när snön kommer att försvinna från fiskecampen. Snödrivorna är säkert två meter höga. Galet!
Hela dagen har bjudit på härlig skidåkning i vackert landskap. Synd bara på den kalla vinden. Men solen har skinit och stundtals till och med värmt! I alla fall när vi befunnit oss i lä.
Även idag har vi sett mycket renar. Jag är så glad och tacksam över att ingen av hundarna bryr sig om renar ens när dom springer över leden. Dom tittar såklart nyfiket på dom, men gör aldrig någon ansats till att springa efter.
Jag har blivit lite duktigare på att komma ihåg att smörja in ansiktet med solskyddsfaktor nu. Mina kinder har blivit känsligare mot vind sen jag brände dom. Hopps på att det går till sig snart.
Vi skidade en lång etapp innan vi stannade för lunch, hela vägen till Kamasjaure. Vi satte oss utanför vindskyddet för att laga mat, men då vinden var så kall gick vi snart in i vindskyddet istället. Hundarna lade sig och sov efter att dom ätit.
Sen skidade vi bara 7 km till. Hade tänkt skida längre. Men platsen som jag slog upp tältet på såg så lockande ut med den vackra utsikten! Vi tältar på fjället Jalges Vuoskkoaivi
