Fjällfararnas vita band, dag 20: Ransarn-Lövlund, 61 km

Fick tänka om redan på kvällen med hur jag skulle ha hundarna under natten. Libbie stod bara och gnällde. Så tog in henne i tältet. Då började Zeb att gnälla/yla istället. Misstänker att jag har några riktigt jobbiga dagar och nätter framför mig.

Viden tilltog under natten. Sen kom regnet. Ösregnet. Så fick tänka om igen. Gjorde plats för Peak, Zeb, Odd och Dolly i absiden. Mycket pip till en början. Men gick över när jag stängde helt så grabbarna inte kunde se Libbie. Regnskurarna kom och gick genom hela natten. Vinden verkade vara mer konstant. Skönt att vi hittade en skyddad plats.

Regnandet upphörde fram på morgonkvisten och vinden mojnade. Men för en obalans vi har i gruppen pga löpet. Selade på hundarna en och en och fettade in deras tassar samt sockade dom som behövde det. Började framifrån med Peak och Zeb, sen Odd och Dolly och till sist Libbie. När jag är klar med 3/4 tassar på henne och kollar upp ser jag att Peak tuggat sönder sin sele. Frustrationen/stressen som alla hundarna i gruppen har pga löpet märks i allt. Precis allt. Jag fick byta sele på Peak till reservselen. Att komma iväg visade sig sen vara lättare sagt än gjort. Peak och Zeb ville bara bak till Libbie. Dolly blev frustrerad och tog ut det på Odd. Vi kom 5-10 meter åt gången innan det tog stopp. Fick tänka om och testa något annat. Lösningen blev Peak ensam fram, sen Dolly och Libbie i mitten (som nu är världens polare igen) och Odd och Zeb längst bak. Det fungerade riktigt bra.

Nattens regn gjorde leden vass. Föret blev inte bättre. Det gav bara en 5 mm tjock ishinna för hundarna att knäcka. Kollade tassarna med jämna mellanrum. Som skönt var blev föret bättre så snart jag nådde änden av Ransarn. Där fanns skoterspår som måste vara från igår. Så skönt! Det började tuffa på bra. Det flöt på riktigt bra upp till Sijlesbåvne. Då började plusgraderna göra sig påminda i snön. Föret blev långsamt. Men hade skoterspår hela vägen fram till Sjön. Där vek dom av. Det blev till att pulsa igen. Fick pulsa på hela vägen fram till Virisen. Här kom skoterspåren tillbaka. Men jäklar så mycket vatten det var på isen. Körde fast i det flera gånger och fick hjälpa till att putta på med fötterna. Försökte även att staka med stavarna. Resultatet blev genomblöta fötter.

Det kändes som en fröjd att nå änden av sjön. Fina skoterspår att följa igen. Lite blött på några sjöar, men så jäkla mycket bättre mot vad vi haft det på ett tag!

Är svårt att få grabbarna att äta. Dom är bara intresserade av Libbie just nu. Tjejerna äter däremot bra både till frukost, lunch och middag. Har med mig tuber från Aptus att ge vid såna tillfällen så att dom åtminstone får i sig nånting.

Leden från Virisen ner till Rönnbäck var härlig. Tom solen bestämde sig för att titta fram och vinden som vi hade timmarna innan mojnade.

Skidade på sjön hela vägen till Lövlund. Delar av den hade mycket vatten på isen. Sjön är hårt reglerad så man måste följa ruskorna. Körde upp vid Lövlund. Använde kroppens sista krafter till att springa och knuffa på släden upp till 640 möh. Fick till en trevlig lägerplats!

Lade ut hundarna på linan och gav dom mat och vatten. Men fick ändra planerna även ikväll. Först in med Libbie som bara gnällde och skällde. När hon lade sig nöjd i tältet började grabbarna yla och gnälla för att hon försvann. Precis som igår fick jag ta in resten av gänget i absiden pga att det började regna. Hoppas att Västerbotten visar sig från en trevligare sida snart!

Scroll to Top