Väderleksprognosen var emot oss även i morse. Men igår bestämde jag mig för att ändra rutten lite för att kunna fortsätta framåt i mer skyddad terräng.
Tror att hundarna gått under av frustration om vi inte fortsatt idag. Så mycket underliggande energier av olika slag. Där löpet legat till grund till mycket av den. Libbie har äntligen slutat att löpa! Men grabbarna är inte helt med på det. Men det känns att det börjar gå åt rätt håll för att få mer harmoni i gruppen igen.
Vi startade i Solberg där släden varit parkerad i flera dagar nu. Så körde vi bilvägen till N Fjällnäs. Vi mötte bara tre bilar och en plogbil under den dryga milen vi följde vägen. Hundarna är så duktiga vid bil/fordonsmöten. Men jag upplevde mötet med plogbilen som obehagligt. Den borde ha sett oss på långt håll då det var en lång raksträcka där vi möttes. Men fy satan så snabbt den kom emot oss.
Vid ledstarten lite öster om Fjällnäs mötte vi upp Kika. Tillsammans skidade vi norrut mot Njieriettjåhkka. Ingen har kört skoter längs leden sen den nya snön kommit. Den låg som ett tungt tjockt täcke ovanpå dom gamla spåren. Det gick tungt. Jag tog på mig skidorna för att skida istället för att göra det lite lättare. Peak kan fastna i vissa beteenden ibland. Idag var en sån dag. Istället för att dra framåt gick han bredvid som en annan lydnadschampion och stirrade på mig. Som han inte drog framåt slackade hans lina och linan bakom. Det gör att hundarna bakom trasslar in sig i dom linorna. Jag har trasslat så jäkla mycket med alla dessa linor idag. En tanke som kom till mig flera gånger var hur mycket det är fysiskt möjligt att saker trasslar. Oändligt många blev svaret. Även om jag kan bli smått galen på allt detta trassel så måste jag säga att jag är imponerad över hundarnas insatt för när dom drar synkat är dom som en superstark maskin.
Periodvis, där det drivit igen som mest, har det gått så jäkla tungt idag. Skönt att det fungerar så bra att skida framför då. Skida bakom och putta på ibland och skida framför och heja på ibland.
Det tog nån liten timme att komma upp till högsta punkten vid Njierievtjåhkka. Sist är biten upp var hårt packad. Då började det gå riktigt bra igen och hundarna drog på bra.
Det är inte bara det att det går tungt i snön. Det går även tungt för hundarna pga värmen. Apropå det tunga föret så drog jag en vurpa det första jag gjorde när jag fick på mig skidorna idag. På ett par sekunder hade det byggts upp höga styltor under skidorna så när hundarna drog följde min överkropp med medan skidorna var kvar på samma fläck.
En liten del av mig hade verkligen hoppats att det hårda härliga föret skulle hålla i sig. Men redan i den första backen med från högsta punkten började snön ligga som en tjocka matta på leden igen. Men nu gick det åtminstone utför så lite lättare pga det.
Det hårda vädret som utlovats märkte jag inget av förrän vi började närma oss Forsavan. Med en kilometer kvar till stugan kom det ut en skoterspår. Fyttiracken så underbart med spår för en kort stund. Kombinationen vind och kraftigt snöfall gjorde det svårt att se stugan. Såg något skymta utanför leden och tog sikte mot det. Tyvärr var det fel hus så vi fick slita ospårat. Men framme vid det huset kunde jag se det rätta huset. Skönt att komma in från vinden!
Även imorgon har skitväder utlovats. Måtte prognosen vara fel och måtte folk börja röra sig längs lederna snart!
