Kombinationen lätt snöfall och vind i natt gjorde att alla gamla spår suddades bort. Morgonen var däremot stilla och solen kämpade för att få komma fram.
Jag fick en mycket trevlig morgon tillsammans med stugvärden Bengt som gjorde mig sällskap när jag fixade ved. Jag sågade och han klöv medan vi pratade.
Tillbaka i stugan möttes jag av en trasig fårfäll och bitar av näver överallt. Igår var det skidglasögon och idag detta. Tror att det är någon i gänget som börjar ha på tok för mycket energi..
Redan förra året när jag kröp upp för Teusajaurebacken bestämde jag mig för att nästa gång ska jag gå ”omvägen” med skoterled. Så vi började dagen med att följa sjön västerut. Som sagt var alla spår försvunna. Peak gjorde sitt bästa. Jag fick då och då springa fram och åt det håll jag hade tänkt mig för att få honom att förstå. Det fungerade bra!
Även skoterleden är stundtals väldigt brant. Jag provade i en av dom branterna att koppla på mig framför spannet för att hjälpa till att dra. Jag tog i för allt vad jag var värd. Släden rubbade inte på sig. När jag kollade bak såg jag att både Peak och Odd hade lagt sig ner.. fick tänka om. Borde gjort så från start. Ta backen i serpentinbågar. När jag gjorde det gick det riktigt bra! Peak blev åter sitt bästa jag. Vi belönades med solsken och vackra vyer!
På väg mot Kaitumjaure mötte vi ett trevligt par från Venezuela och Schweiz. Pratade en stund med dom. Och var tacksam över att åter få spår att följa! Följde dom till Kaitumjaure. Där stannade jag en stund och pratade med den trevliga stugvärden.
Leden norrut från Kaitumjaure var väldigt vacker och vädret var underbart! Vi passerade Singistugan och körde på till Sälka. Nu och då fann vi på gamla skoterspår, men oftast var dom borta med vinden. Vi följa inte riktigt leden då den går så mycket upp och ner.
I Sälka stannade vi och lunchade och pratade med det trevliga stugvärdsparet och när vi skulle till att köra vidare kom en fjällräddningsgrupp från Gällivare dit. Pratade med dom och hörde om var dom skulle. Fick sedan spår att följa hela vägen till Alesjaure. Det kändes extremt lyxigt!
Det började lätt från Sälka innan det var dags att ta sig över Tjäktjapasset. Det gick delvis tungt, men fyttiracken för ett bra jobb hundarna gjorde. Dom kämpade verkligen på! Det var framförallt två tvärbrantes som var tunga.
Vädret blev allt gråare i takt med att vi närmade oss toppen av passet och när vi väl gjorde det möttes vi av ett lätt regnfall eller om det bara var extremt hög luftfuktighet.
Det var skönt att få körde lite nerför efter allt lubbande upp för backen. När vi närmade oss Tjäktjastugan började det att bli allt mer snöfattigt i terrängen. I takt med att vi kom på lägre höjd blev vädret mer klart.
Vi följde aldrig leden ner till Tjäktjastugan, istället fortsatte vi rakt fram och gensköt den längre fram. Som sagt var det skönt att ha spår att följa nu när det började vara så klent med snö.
Strax innan Alesjaure mötte jag fjällräddarna igen och pratade med dom en stund till. Väldigt trevligt!
Det blev en sista kraftansträngning att ta sig upp till stugan. Tur att Peak verkade att minnas att vi sovit där förut för han tog verkligen i upp för den. Möttes av ett härligt stugvärdspar!
Nu är vi alla trötta och nöjda!
