El Camino dag 24-28

Astorga-Rabanal del Camino: 21 km.
Har haft en helt fantastisk dag. Det har varit jättevackert hela vägen idag. I stort sett inga bilvägar och naturen blir bara allt vackrare!
Har inte haft ont på ett endaste ställe i hela kroppen under hela dagen heller 🙂
Både naturen och byarna har varit vackrare mot vad de har varit nu ett tag, så hela dagen har jag gått och bara lett.

Richards ena ben har svällt upp en del, så han bestämde sig för att stanna i Astorga för en vilodag. Så för första gången sedan jag startade har jag gått ensam. Eller jag gick inte ensam så mycket idag heller, de första kilometrarna gick jag och hundarna själva. Men i Santa Catalina de Somoza dök en värmländska upp och frågade om inte vi kunde gå tillsammans resten av dagen. Kajsa heter hon, jättetrevlig kvinna bosatt i Canada sen många år tillbaka.

300 höjdmeter har vi stigit idag. Imorgon väntar 350 till, men dem kommer att komma alla på en gång, idag har dem varit utdragna över 20 km.

Varje dag träffar man på nya spännande och trevliga människor. Idag träffade jag bla Julien från Frankrike som varit på resande fot i 9 år. Han har en hemmagjord vagn som han drar efter sig med grunden från en ”shoppingväska på hjul”. Men den liknar mer en blandning av sulky och lådbil. Igår mötte jag en David som sedan fyra år tillbaka bor i ett övergivet hus innan San Justo de la Vega. Där delar han ut mat och dryck till pilgrimer. Ingen av dessa män var särskilt gamla. Gemensamt hade de att dem ledsnat på hur samhället ser ut.

Hundarna väcker fortfarande uppståndelse var än de går och kan säkert hittas igen lite varstans på internet 🙂

Rabanal del Camino-Molinaseca: 26.5 km
Jag satte upp tältet igår i Albergue Municipals trädgård i Rabanal. Mannan som sköter om stället frågade om jag inte ville bo inne istället tillsammans med hundarna som just det här alberguet tillåter hundar. Och nej, jag kunde inte motstå det alternativet 🙂 Men det blev inte direkt problemfritt. En man som skulle sova i samma sovsal som jag gick till föreståndaren och sa att jag stulit mina hundar längs caminon och att jag således inte hade några papper på dem och att dem var en smittorisk. (Han påstod att han sett mig var dag i två veckor utan hund….. själv har jag aldrig sett mannen tidigare) Föreståndaren kom och pratade med mig om det och jag kunde inte säga annat än att jag mer än gärna visar deras papper. Föreståndaren stod helt på min sida och löste problemet så att jag kunde vara kvar.

Jag kom iväg ovanligt tidigt i morse, i alla fall för att vara jag, 7.30 var allt ihoppackat och våra (min och Vegas) ryggsäckar satt på våra ryggar och vi började vandra. Vandrade ca 5 km innan jag stannade på en perfekt frukostplats. Jag hade yoghurt, bröd, ost och sylt i ryggsäcken och kokade te. Utsikten var helt fantastisk, snöklädda fjäll, betande kor, alla möjliga vackra färger på marken, blå himmel och fågelkvitter. Känslan av att vara mitt i en inspelning av lilla huset på prärien infann sig 🙂

Hela dagen har varit magisk, perfekt väder och vackra vyer. Idag har jag gått upp på turens högsta punkt 1515 möh. Ljung klär i stort sett alla kullar och färgar dem lila. De som inte är lila är täckta med vita eller gula blommor. Det har varit så vackert! Är glad att jag gått ensam idag så att jag helt kunnat fokusera på naturen och dess skönhet. 4 små byar passerade jag innan jag kom fram till Molinaseca som är en charmig och mysig liten småstad. De 4 byarna var riktigt mysiga. Välbehållna stenhus så ännu en gång kändes det som om jag befann mig i ett annat århundrade.
Allt har varit så vackert, jag är beredd att utse den här dagen till den bästa hittills på denna tur. Allt har verkligen varit perfekt.

Vegas tass är inte helt bra ännu, men träffade en veterinär idag som rekommenderade en spray som jag ska spraya på varje kväll några dagar nu. Den är desinfekterande och blå. Väldigt blå och tvättäkta.

Molinaseca ligger på 610 möh. Så med andra ord har det varit rätt så mycket nedför idag och det känns på smalbenen. Men det är inte mer än att man känner det. Har mött flera som däremot verkar ha haft det betydligt mer kämpigt då deras knän klagat. Idag var nog för övrigt första dagen sedan jag startade som jag gått om ett helt gäng människor istället för att ha blivit passerad 🙂

Molinaseca-Pieros: 25 km
Igår gick jag och lade mig redan vid 21 och somnade bums, vaknade inte förrän klockan ringde vid 7. Härligt! 🙂
Började gå mot Ponferrada och kände genast att det kommer att bli en varm dag och det blev det. I Ponferrada letade jag mig fram til en veterinär för att köpa mat till hundarna. Jag hade tur, för jag mötte en kvinna som var ute och promenerade med två hundar, frågade henne efter vägen och hon gick hela vägen dit med mig. Himla tur då det var lite hit och lite dit, men efter det var det lätt att hittade tillbaka till Caminon.

Idag har merparten av vandringen varit längs asfalt och andra hårda vägar. Inte skönt för fötter och leder, men det fungerade i alla fall. Det berodde nog på att vyerna var vackra, flera snöklädda toppar kunde skådas under dagen.

Jag har gått ensam i stort sett hela dagen bortsett från nån timme då jag vandrade med en svensk man, Jonas från Gällivare. Ovant att prata svenska. Så det tog ett tag innan alla kopplingar var på plats när vi konverserade.

På väggen till alberguet jag stannade vid igår fanns en lapp om ett albergue i Pieros som bara serverar vegetarisk mat! Tänkte att jag skulle försöka ta mig dit. Det är där jag sitter nu, ett underbart ställe. Galet mysigt. Vet inte om jag är så mycket för energier och sånt, men det här stället har en positiv energi över sig. Atmosfären är så bra. Jag har slagit upp tältet i deras lilla trädgårs har en liten vingård precis framför mig, blå himmel och fågelkvitter, kan inte bli så mycket bättre. Vega ligger i skuggan och slappar och Yoda i mitt knä i solen.

27 grader varmt har det varit idag, men med flera pauser har det gått bra. Jag stannar ofta och känner på hundarnas tassar och ser till att dem dricker ordentligt. (inte svårt då de dricker när jag ställer fram deras vattenskål).

Pieros-Vega de Valcarce: 25,5 km
Alberguet jag stannade på hade frukost, så en mycket bra start på dagen 🙂 Vandrade ut ur den lilla byn och träffade på Kajsa igen. Mycket trevligt! Samtidigt träffade jag också en irländsk dam som heter Veronica. Jag och Veronica gick sedan tillsammans resten av dagen. Veronica är pensionerad lärare/rektor sen många år tillbaka och har 7 barn och ett helt gäng barnbarn. Vi pratade och hade trevligt hela dagen.
Villafranca del Bierzo var det största samhället som vi passerade idag. Därifrån hade man tre valmöjligheter; 1. Gå en jätteomväg genom naturen med över 1000 höjdmeter att ta. 2. Följa väg N-IV hela dagen genom dalgången. 3. Gå genom naturen, gå upp 400 höjdmeter. Vi tog det tredje alternativet. Vilket blev ca 6 km längre jämfört med om man gick längs vägen hela tiden. Jag kan bara säga en sak: -Det var värt det!!!

Utsikten var helt fantastisk, naturen man omgavs av helt underbar 🙂 Allt var helt enkelt perfekt. Det har varit varmt även idag, men inte fullt så ”illa” som igår. Det kan tänkas att det har varit samma temperatur, men det är stor skillnad att gå längs vägar och gå genom naturen. Stigarna/vägarna vi gick längs till Trabadelo hade alla träd som gav skugga. Naturen står i full blom, vet inte vilka superlativ som är starka nog att beskriva dess praktfullhet.

Från Trabadelo till Vega de Valcarce var man däremot tvungen att gå längs väg N-IV. Men som det bara var för ca 7 km gick det bra. Att jag skulle gå till Vega de Valcarce hade jag bestämt redan innan jag började gå idag, (i vanliga fall har jag ingen plan utan går så långt/kort jag känner för) jag menar har de namngett en by efter mitt hjärta vore det nästan fräckt att inte stanna i den. Jag är verkligen glad att vi stannade just här då jag och hundarna fick ett rum på det municipala alberguet här! Ett eget rum tom, eller jag ska dela det med Veronica. Riktigt bra. Skönt för både mig och hundar att sova inne för en natt 🙂

Vega de Valcarce-Fonfría: 24 km
Att börja dagen med att sätta ett rekord är inte illa. Redan 07.00 var våra ryggsäckar på plats och vi började vandra 🙂 9,5 h (!) sov jag och hundarna i natt så att vakna tidigt idag var inget som helst problem.
Vandringen har varit väldigt vacker idag. Först platt längs väg, sen väntade 700 meters stigning längs vackra naturstigar. Utsikten var magisk. Ibland är det så vackert att det är svårt att ta in.
Jag har vandrat med Veronica idag också, vi har samma tempo så det fungerar bättre än vad det gjort med mina tidigare vandringskamrater.
Har egentligen inte så mycket att säga om dagen förutom att den har varit helt fantastisk. Vackert väder, vacker miljö och perfekt vandringstemperatur.
Jag har nu kommit in i Galicien som är den sista spanska provinsen jag kommer att passera under denna tur. Slutet av vandringen är inom räckhåll och det är väldigt blandade känslor över det.

2 reaktioner på ”El Camino dag 24-28”

  1. Riktigt roligt att följa din camino tur. Själv har mina knän blivit återställda efter min vandring, fötterna är lite sådär. Men nu har du inte långt kvar, bara att kämpa på.

  2. Fick tips om din blogg igår – kul att läsa om din vandring! Jag gick El Camino för tre år sedan och längtar tillbaka nästan varje dag…det bästa jag har gjort! Lycka till fram till Santiago!

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top